Nu har jag fått nya fräscha bryn och vi har varit på bio. Jag hade ju, i mitt huvud, planerat för en mysig eftermiddag med mina storbarn. I tanken var det en superhärlig eftermiddag med bio, middag och hemmakväll i soffan under filten. I praktiken blev det ett EPIC failure – som ALLTID när jag gör upp storslagna planer. Det största barnet tyckte hemmamys med mamma var ungefär så tråkigt att han höll på att tuppa av av tanken. Efter att ha tjatat hål i mitt huvud om att få med sig en kompis hem så kapitulerade jag tillslut och sa OK. Jag var så sjukt besviken och snudd på grinfärdig av att alla mina mysiga planer grusades att jag betedde mig som en barnunge. Skitgrinig , besviken och riktigt sur. Jag var så grinig att jag tillslut fick dåligt samvete, sa förlåt för att jag var en surstrut och vi blev sams i alla fall och nu får vi försöka göra det bästa av kvällen.
Jag vet att jag betedde mig både barnsligt, omoget och löjligt men jag blev så besviken att jag var nära att ta till tårarna. Jag träffar mina storbarn varannan vecka, ibland vill jag inget hellre än att bara få vara med dem. Den här helgen är ju Milo i Övik och just ikväll är Andy också borta. Jag hade sett fram emot det här likt ett barn på julafton. Bara vi. Vi tre. Men tyvärr var det visst bara den här gamla mamman som tyckte det var en bra idé. Eller Elvira uppskattar visst fortfarande att hänga med mamma. Men sen tog det stopp.
Nu är det i alla fall snart fångarna på fortet och chipsskålen ska visst fram! Bara att bryta ihop och gå vidare.
Mina älskade storbarn!
