Klockan är hundra och jag känner mig som tvåhundra. Sjukt trött, fullt upp hela dagen och hela kvällen. Jobba, sålt soffa, utfordra huliganerna , hämta på innebandyträning och slå in paket. Bästa Andy fyller år imorgon och det måste firas såklart. Eller så mycket man nu kan kalasa med någon som har feber och halsont. Sjukstuga AB. Nu landade jag precis i soffan för att varva ner med lite PH innan det är det är dags att gå och lägga sig igen… Om man nu kan kalla PH för nedvarvning. Knäppgökar allihop.
När jag är trött och halvstressad blir jag sur. Mitt dåliga humör går ut över ungarna, tålamodet är nere på minus trehundratusen och jag blir galen typ fyrtiosju gånger per dag. De lyssnar inte, de stökar, de gör inga läxor om jag inte jagar dem med blåslampa och kedjar fast dem vid bordet, de tjatar hål i mitt huvud och de tjafsar med varandra typ 98% av vaken tid. Egentligen är de nog precis som många andra 9-11-åringar men med mitt dåliga humör så brinner det i Gåsby med jämna mellanrum. Är det verkligen bara jag som har det så här? Alla andras barn är små A-barn som älskar och uppskattar alla sina syskon? Jag är sjukt avis på alla som har det så, nästan alla bråk vi har grundar sig i tjafs mellan storbarnen. Nåja, om en sisådär 8-10 år så flyttar de kanske hemifrån och då slipper de varandra åtminstone. Och då lär väl jag sakna deras eviga gnabbande…. Aldrig är man helt nöjd! 🙂
Jag behöver semester. Helst från mig själv men det blir väl lite besvärligt att ordna.
Nä, nu ska jag gå och sova. Förhoppningsvis vakna på rätt sida och se till att det blir en kalasfödelsedag i sjukstugan i Gåsby imorgon!
En liten ballong hänger kvar i taket, en liten kvarleva från Milos födelsedag!
