En efter en faller av här ute i Gåsby. Först Milo tätt följd av Andy och nu även Elvira…. Jag hoppas att åtminstone Viran är på benen i morgon igen. Lite halsont och trött, förhoppningsvis botat efter en dag i soffan och lite lugn och ro.
Milo verkar samla på alla upptänkliga krämpor, startade med hosta och allmänt hängig i måndags och tisdags. Nu har han följt upp det med en ev ögoninflammation och nu ikväll slog han till med nästan fyrtio graders feber också. Härligt. Verkligen. VAB hela veckan…
Tanken är (var?) att vi ska åka upp till Ö-vik imorgon eftermiddag för att vara med när Milles kusin Harry döps. Just nu är det lite oklart om vi kommer iväg allihop, i värsta fall stannar jag och Milo kvar hemma i sängen och Andy får dra upp själv. Trist men det känns inte riktigt schysst mot någon att släpa en febrig Milo över halva landet. Inte kul för Milo om han inte är pigg och definitivt inte schysst mot övriga gäster på dopet. TYPISKT. Men vi ska inte måla fan på väggen än….han kanske vaknar feberfri och pigg och då åker vi. Lite hosta lär han dras med hela vintern! Bara att hålla tummarna!
Det blev ett lite halvhjärtat firande för Andy. Han är hängig och ingen vågar komma och hälsa på – hahahaha – det blev bara vi. Vi firade med pannkakor, sylt och grädde. Ungarna fick bestämma middag! Vädergudarna bestämde sig för att fira Andypandy genom att terra omvärlden med djävulens påfund – snö. Inte schysst alls…
Jag och febertoppen! Lite lätt mosiga båda två och man kan nästan se på Milles blick att han inte är helt hundra. Glad men simmig…
Inget Ö-vik med sjuk Milo. Lyssna på pappa. Inte ens lite sjuk.
Kram Pappa