Iklädd mjukisar, i soffan framför kaminen. Där hittar ni mig. Tvättmaskinens surrande tillsammans med Milles snack och TV:n gör mig sällskap. Vansinnigt skönt att plana ut hemma. Jag kan tänka mig att det lugn och tystnad som la sig över Örnsköldsvik när vi åkte nästan gick att ta på. Det är ingen lek att ta emot en stökig familj på fem stycken. Vi tar plats, hörs och syns mest hela tiden. Det blir intensiva dagar. Jag tror Övik drog en suck av lättnad när vi åkte 🙂 Resan hem gick som sagt bra. Jag har utvecklat något slags katastroftänk på äldre dagar och nojjar alltid för det värsta. Detta väderomslag med blixthalka gav mig ett par extra gråa hårstrån innan avfärd. Andy kör lugnt och säkert men det hjälps inte. Jag är livrädd ändå. Storbarnen skrattar åt mig då jag höll händerna för ögonen eller drog ner mössan varje gång Andy gjorde en omkörning. Stora lastbilar, smala körfält, halt, vattenplaning – allt kan hända. Lika bra att bara blunda och hoppas på det bästa…. Jag vet inte, något kopplat till åldern tror jag.
Imorgon ska Andy och Milo åka till Örebro över dagen, sånt avskyr jag också! När de ska ut och åka (ganska) långt utan mig…. Hualigen. Själv ska jag träffa några kompisar och ta igen lite nyårsskvaller och fika lite. Bästa! Förhoppningsvis är de tillbaka innan jag har hunnit oroa mig alltför mycket.
Nu ska jag faktiskt gå och lägga mig alldeles strax. Krypa ner i min egen säng och bara njuta. Jag tror inte ens jag orkar titta på ett avsnitt av SoA – jag vill bara sova! Det har varit en lång dag och om jag är trött så kan ni tänka mig hur trött maken är! Ett par timmars sömn, upp i ottan och sen agera chaufför i ca 7,5 timmar. Nu har han tränat lite på kvällen också. Han kommer somna ovaggad! 🙂
Så nu säger vi god natt från Gåsby!
Bilden tagen sent på julaftons kväll! Pyjamasmys framför brasan med Milo och nöffnöff!
