Herregud, ni fattar inte vilka humörsvängningar minstingen bjuder på nu för tiden. Minst 6-8 totala sammanbrott per dag och då menar jag TOTAL kollaps. Han faller ihop som ett litet korthus och gråter så tårarna, på riktigt, sprutar. Det kan handla om smör på osten, inte på smörgåsen. Total härdsmälta. Eller oboypulver före mjölken alt tvärtom. Total härdsmälta. Färgen på strumporna eller mängden flingor i yoghurten. Varje enskild händelse behandlas som om värlsdfreden hänger på den. Han är så jäkla jobbig att vi smäller av samtidigt som det inte går att bli arg på honom för man riktigt ser hur genuint upprörd han blir. Storbarnen försöker parera hans utbrott när de drar igång medan jag och Andy låter honom hållas. Jag vet att inget hjälper, det går liksom inte att rädda utan det är bara att låta stormen bedarra och sen plocka upp honom när han är pratbar igen. Varje enskilt utbrott mäter 8-9 på Richterskalan. De borde märkas världen över…
Jag kan inte minnas att storbarnen hade utbrott i den här klassen?! Ja, ja, förhoppningsvis ger det väl med sig så småningom. Varje dag är en lång radda utmaningar. Ska det gå att byta blöja? Borsta tänder? Få på skorna? Jacka? Komma iväg till dagis? Tänker han äta något eller ligger flingorna fel på yoghurten? Det är bara att bita ihop och traggla på. Jag väljer mina strider. Kläder måste han ha på sig. Vägrar han äta så tvingar jag honom inte. Han lär inte svälta ihjäl ändå. Blöjan tar vi på när han har somnat. När det gäller tandborstningen däremot så tar vi striden. Åtminstone försöka ge tänderna en liten omgång med tandborsten trots en ihärdigt protesterande onge som försöker tugga i sig tandborsten för att sen spotta ut resterna….
Googlade ”hysteriska utbrott 3 åring” och hittade mängder av artiklar och inlägg där frustrerade föräldrar upplever samma sak som oss så vi är i alla fall inte själva!
Nu är det snart dags för fredagstacos – på en söndag! ♥↓
