Fastnat i köket, lätt apatisk och tillbakalutad i fåtöljen. Ute regnar det. Hemma är det tyst. Ovanligt tyst. Jag är ensam hemma. Alldeles ensam. Efter ett tårdrypande farväl tog Andy med sig Milo och påbörjade den långa resan norrut. De ska till Örnsköldsvik och hänga med släkten. Både Mille och jag fick ett litet tillfälligt breakdown och grät en skvätt. ”Ja kommer länta efter dej mamma” – stora krokodiltårar… Mammahjärtat går i tusen bitar. Jag ska jobba på fredag och storbarnen kommer så det var inte aktuellt för min del att följa med den här gången. Nu försöker jag ladda om och tänka att jag och E:na ska ha en mysig helg tillsammans istället. Vi får väl se hur det går…. Det brukar oftast urarta. Vi ska försöka i alla fall!
Imorgon är det helgdag och jag är ensam hemma. Ypperligt tillfälle att ta tag i all rensning och städning som jag konstant morrar om. Kommer det att ske? Antagligen inte…. Jag börjar med sovmorgon och ser var dagen tar mig!
Idag fick vi i alla fall bekräftat att det blir Furuvik den 23 maj! Kul med en liten roadtrip och ett äventyr! Lemurer, schimpanser, orangutanger, alpackor, hästar, minigrisar, kameler och en och annan mara. Tivioli och åkband – kan bli en lång dag! 
Det vekar inte bli någon promenad i dag heller. Vädret utanför lockar inte nämnvärt. Får se vad kvällen har att bjuda på, kanske sista avsnittet av SoA? Jag har FORTFARANDE inte uppbådat tillräckligt med kraft för att våga titta på det. Sist jag brände ett antal avsnitt grinade jag så jag knappt kunde visa mig ute på ett dygn. Hahaha, labil är tydligen mitt mellannamn!
Vi får väl se hur modig jag känner mig….
