”Det var ju Carl-Philip” ylar jag….

Idag har vi varit på liten roadtrip i skogen. Det är typ det bästa jag vet… Helst ska man ha lite kaffe och kanske en matsäck med sig också. Idag blev det bara man, barn och kamera. Jag tog inte så mycket bilder som jag önskat för det var fasen folk bakom varenda buske! Vi drog ut i skogarna runt Åker, Andys barndomshood, och där finns så många små fina sjöar och dessvärre även triljoner av fiskemänniskor prick överallt. Höjdpunkten på trippen kom på slutet när vi i sakta mak, mitt ute i ingenstans, rullade igenom skogen på en liten smal skogsväg, plötsligt dök det upp massor med jägare uppflugna i varenda jakttorn längst vägen. Vi fnissade lite och konstaterade att vi antagligen störde deras jaktlycka och att det var därför de första vi passerade såg lite sammanbitna ut. Men plötsligt händer det. En av jägarna vinkar glatt, log och såg supersympatisk ut. Sympatisk och väldigt väldigt välbekant. ”Det var ju Carl-Philip” ylar jag till Andy i vild rojalistisk lycka!!!! Han, något mer återhållsam, nickade och höll med. Vi har alltså stört Prins Carl-Philip på hans jakttur i Åkersskogarna – dagens höjdpunkt! ♥

Hehe, en kort sekund övervägde jag att tvinga Andy att tvärnita och backa tillbaka för ett foto men  1. jag vågade inte 2. Andy skulle hellre dö än att utsätta sig för något så pinsamt 3. Säpo hade antagligen kommit farande ur buskarna och brottat ner oss och vi hade fått tillbringa resten av helgen i finkan. Men det hade varit coooolt med en bild! Visst?

Ikväll blir det hämtmat och soffhäng! Skön helg helt enkelt….