Sjukt trött på att vara sjuk hela tiden. SJUKT trött på det. Jag som aldrig någonsin är sjuk. Det händer typ aldrig. Nu har jag varit halvrisig sen i mitten av september. Typ. Snorar lite, hostar och idag kände jag mig febrig på eftermiddagen. Så där ont i kroppen och avtrubbad i huvudet. Nu känns det bättre igen och jag jobbar med största sannolikhet imorgon men ändå. Aldrig helt frisk. Irriterande helt enkelt.
Andy är på hockey som vanligt. Kom hem till fullt hus och en mormor som höll ställningarna tills jag hann hem. När alla barnens kompisar trappat av blev det en extremt spartansk middag på temat ”minsta motståndets lag” – havregrynsgröt till mig och Milo och korv med bröd till storbarnen. Jag vinner ingen ”Mother of the Year-Award” i år heller men jag pallade inte med något mer avancerat än så. Nu har jag nattat Milo, somnat där, blivit väckt av storbarnen och motvilligt gått upp igen. Just det, ännu en krönika har jag hunnit leverera under kvällen också, mellan gröt, nattningar och köksbestyr… Nu ska jag strax lägga de stora barnen och sen kraschland själv mellan lakanen. LÄNGTAR!
Så kul har jag det här. En dos hosta kryddat med lite feberkänning. Yay! Bjuder på några bilder från förra helgen. Kusinerna tittar på hockey och spelar basket – samtidigt – med medhavd basketkort. Inga konstigheter! ♥ Milo ser så stor ut i jämförelse med sin lilla kusin… 
Milo har givetvis en egen matchtröja med namn och samma nummer som farbror Alex!
