Idag har jag varit i Stockholm på utbildning. Efter en förhållandevis harmonisk morgon kom jag, i god tid, till stationen, köpte en biljett och hoppade på tåget till Stockholm. Det var ett tåg modell äldre och jag suckade lite när jag konstaterade att det inte fanns wifi. Suck och stön, skrottåg! La undan telefonen och satte mig till rätta och somnade. SOMNADE och sov som en stock tills jag plötsligt långt bort hör en röst från en högtalare. Öppnar ögonen och inser, på en hundradels sekund, att 1. Tåget står stilla 2. jag är helt ensam i vagnen, då menar jag HELT ensam. Det är tomt och öde. Jag far upp ur stolen snabbare än en kobra på speed! Kastar mig fram genom gången, rusar mot dörren och rycker upp den. Tåget har nu börjat rulla och jag kastar mig av i farten. Helt sjukt, från det jag vaknade tills jag var av tåget gick det banne mig inte mer än 4 sekunder. Tåget rullar vidare med öppen dörr mot okänd destination, kvar står jag på en tom perrong med darrande ben och undrar vad fasen var det som precis hände…. Var är jag liksom? Har jag alla saker med mig av tåget? Jag var på rätt station och alla saker var med av… Jag TACKAR GUDARNA för att det var just ett gammalt skrottåg där det gick att rycka upp dörren trots att det börjat rulla. Hjärtat dunkade och adrenalinpåslag på max – sen var jag vaken kan man säga!
Skaplig rivstart på dagen och sen rullade resten på av bara farten…. Imorgon är det dags igen men då ska jag inte blunda för ett ögonblick och enbart fokusera på att komma av tåget utan dödsföraktande svanhopp! Jag ska dessutom åka tunnelbana vidare så då kan jag väl hamna var som helst innan jag är klar… #thrillseeker
