Mycket hockey idag…. Men mest fokus låg faktiskt på själva läktaren. Herrejävlar vad brant det var! Jag fick nästan svindel och hjärtklappning, det blev lite bättre när läktaren fylldes med folk (vi var rätt tidiga) – då fick man åtminstone känslan att man skulle landa lite mjukare om man plötsligt snubblade till och handlöst trillade framåt. Jag insåg snabbt att det uppenbarligen bara var jag som nojjade över detta då andra glatt lät sina 4-5 åringar skutta upp och ner för trappan utan att ens lyfta ett ögonbryn. Själv höll jag krampaktigt i Milo typ hela matchen och förmanade honom hela tiden att sitta still. Hahaha, hönsmorsa delux. På raden precis nedanför oss satt en familj med fyra barn. Tre av dem såg ut att vara mellan typ 4-6 år och den fjärde var max några månader. Bebisen kom de med i bärsele och sen bollade de runt med henne mellan stolarna och mitt hjärta stannade typ varje gång. Det var ju ingen fara men mitt hariga mammahjärta ville typ hoppa ur kroppen. När de skulle krångla ner ungen i bärselen i slutet av matchen och mamman ställer sig upp och knäpper selen och knölar ner ungen samtidigt då var jag tvungen att blunda… HAHAHA. Nåja, allt gick bra och till och med jag kom ner ordentligt när det var dags att åka hem! 
Jag och Milo har tittat på Mello och nu sover han som en liten gris. Jag tittar på QX-galan och skriver lite här. Vi är nerbäddade i dubbelsängen och det är så sköööönt! Andy är på fest, får se hur länge han håller ut…
Nu: QX.
Snart: sova!
