Att vara lite invalido.

Eller kanske inte direkt invalido men nästan. Klippte gräset i söndags, kände mig väldigt duktigt. Tyvärr agerade jag tydligen buffé åt blodtörstiga bromsar samtidigt. Kom in med ett par rediga bett på benen. Dessa bett gick sen bananas och förvandlade mina inte-så-smala-ben-till-att-börja-med till ett par extremt svullna stockar. Ett par kliande stockar. Nu har jag käkat allergitabletter, smörjt med salva och kliat sönder benen – nu börjar det lägga sig så smått. Hädanefter klipper jag gräset i skoteroverall och mygghatt. Eller så gör Andy det framöver. Problemet löst.

Insekter är giftiga. Bromsar, mygg och getingar vidriga. Dö alla insekter dö.

I övrigt är allt bara bra. Har fyra dagar kvar till en veckas semester. Sen in och jobba en vecka följt av två veckors semester. Lite hattigt men så fick det bli i år. Kropp och knopp har börjat zooma in semestern. Det blir jobbigare och jobbigare att ta sig upp på mornarna, hela kroppen väser ”seeeemeeester” när klockan ringer. Kämpa – fyra arbetsdagar kvar sen blir det lite ledigt. Eller så ledigt det kan bli när man är ensam med tre barn. Andy jobbar två veckor till innan han går på semester. Vi får se vad vi hittar på… Är vädret OK så kanske vi drar ut till mammas sommarställe, Trollebo, och våldgästar henne för lite fika och bad. Det visar sig… Men först jobba några dagar till. KÄMPA!

För att få lite blodcirkulation i mina stockar så stapplade jag efter Andy aka Humlan ut på en promenad igår. Jag kallar honom humlan nu för ALLA hans träningskläder, skor, hörlurar, strumpor – ALLT går i gult och/eller svart! Humlor är ju sötare än getingar så humla fick det blir…. Det var varmt och soligt men ett oväder såg ut att närma sig Åsby när vi var på vägen hem. Jag älskar när sol och svart himmel möts – ser så maffigt ut. Dock gick ovädret liksom upp i rök och det förväntade åskandet blev aldrig verklighet.

Nu jobba. Ikväll Allsång och MiM. Lycka!!! ♥