…dvs väldigt labilt och helt oförutsägbart! Först sol och tryckande värme följt av duggregn följt av ösregn. Någonstans i mitten där var vi och badade. Vi kom till stranden när solen gassade och det var varmt och skönt. Helt ensamma var vi också. Ljuvligt. Efter 15 minuter drog molnen in med besked och sen började det dugga så smått. Då gav vi upp och åkte hem. Jag hann i alla fall bada och skrämde typ livet ur E2. Jag satte mig på stranden och hon gick ut en bit i vattnet med ryggen mot mig. Jag fick ett plötsligt infall (lika fort som en gris blinkar…) och plötsligt galopperar jag ut i vattnet, stora elefantkliv och vräker mig över min stackars dotter och doppar oss båda! Så. Himla. Kul. Om du frågar mig alltså. Sånt man kan göra när man är själv på badet… Det var i alla fall varmt i vattnet och riktigt skönt! E2 ville aldrig gå upp. Hennes kompis som är lite tunnare än henne frös så hon skakade efter en liten stund. Men inte E2 inte. Hon plaskade runt en lång stund på egen hand. Jag ser så mycket av mig själv i henne. Jag var precis likadan. Kunde bada i timmar medan min supersmala kompis blev blå och frös typ ihjäl efter tio minuter. Jag flöt runt i timmar och kylan bekom mig inte. Hahaha, en fördel med underhudsfett i alla fall!
Väl hemma igen hade tonårsgästerna hojjat hemåt och kvar fanns bara E1. Jag drog igång grillen, i duggregnet, och plockade fram lite korv och hamburgare. Lagom när vi var färdiggrillade så öppnade sig himlens portar igen. Ösregn. Då satt vi redan innan och käkade så det gjorde ingenting… Igår grillade vi ju också och då sa E2 till mig ”jag visste inte att du kunde grilla mamma?!” Här hemma grillar ju oftast Andy men självklart KAN jag. Jag kan om jag bara vill. Hon fick sig en liten föreläsning om vikten att lära sig och kunna själv. INGEN tjej ska vara beroende av någon annan för att klara sig. Tjejer är bäst. Det säger i alla fall Penny Schulman och jag säger inte emot!
