Rekorddåligt bloggande här på senaste tiden. Har inget annat att skylla på än att jag, fortfarande, har någon slags semesterhjärna där jag har fullt upp med att klara av de basala sakerna som att komma upp ur sängen (okristligt tidigt), jobba och äta följt av sova. Allt annat är som bortblåst. Tog mig dock samman och gick på fest i helgen. Mycket trevligt. Mindre trevligt var dock att komma hem mitt i natten och upptäckta att tonårssonen hade sjappat hemifrån. Jag drog på stora djungeltrumman och sms:bombade alla hans kompisar då hans telefon var död. En fördel med att ha en unge utan eget bankkort är att jag swishar resten av hans flock när han ringer och ber om pengar. Jag har sparat vartenda nummer. Det är ett tips från tonårscoachen! Mycket bra när barnet goes M I A och hans telefon har batteritorsk. SMS:andet gav resultat och barnet återfanns på McDonalds. När jag ber honom gå ut med soporna gnäller han att det är för långt och jobbigt. Att gå ut till McD mitt i natten är inte jobbigt. Inte jobbigt alls. Bara roligt och nödvändigt. Märkligt eftersom det är minst en mil till McD och ca 75 cm till soptunnan.
Innan jag jagade rymlingar så roade vi oss med snap på festen. Snapfilter blir aldrig tråkigt och extra roligt blir det efter några glas bubbel och en slev av Kosackens längtan… Att varje bild är enormt suddig är ett stort plus för oss 40plussare, skarpa bilder är döden.
Nu är tonårsynglingen satt i karantän i Länna Bruk som en konsekvens av att gå till Donken mitt i natten utan att informera sina föräldrar. Så kan det gå. Jag älskar alla mina barn så hjärtat nästan sprängs men vissa av dem gör det liksom lite enklare för mig att älska dem. De gör inte lika mycket motstånd. Hahaha! Minstingen älskar sin mamma, kramar mig ofta och är hemma på nätterna. Som motvikt till den stora rackaren som man får tränga in i ett hörn och krama med milt våld…och som tänjer på alla gränser som finns. Tonåring helt enkelt. ♥
Nu är vardagen tillbaka också. Halleluja! Minstingen började skolan igår. Förskoleklass men ändå. E2 startar i 6:an och E1 i 8:an. Det är helt skruvat. Kan inte fatta hur det är möjligt… Jag jublar dock inombords över rutiner, fasta tider, vardag, lite mer ordning och reda än sommarens High Chaparall.
Men nu dags att ta tag i kvällsbestyren… Yay.
