Det kändes som en bra idé. Elvira hade en kompis som skulle följa med oss hem. Jag tänkte att jag skulle ta i från tårna och att vi skulle ha en mysig eftermiddag. Jag bestämde att vi skulle ta en härlig långpromenad från skolan och hem till Åsby, ca 2 km i solsken omgivna av hästhagar, fjärilar och blommor! Som grädde på moset skulle vi ha mysmellispicknick på vägen, dricka saft och äta smörgås i gröngräset! Detta var min plan. Mom of the Year liksom. Det som kändes som en bra idé.
I verkligheten var det nog en halvbra idé, det var varmt idag. Svettigt. Jobbigt för små korta ben att gå. Efter en liten promenad på typ 200 m så var det dags för fika. Mmmm, vad gott och mysigt det skulle bli. Eller nej. Vi satte oss på en bänk i skuggan och efter en mikrosekund fick myggen korn på oss. Ungarna skuttade runt i cirklar och skrek, fäktade vilt omkring sig och försökte febrilt jaga bort myggen. Utan framgång. Förstås. Vi rafsade ihop våra saker och fortsatte promenaden. I solen. I värmen. Vi gick och vi gick. ”Är vi framme snart?” ”Mamma, jag orkar inte gå mer”, ”Maaaaammmaaa, jag är trött”. Jag försökte med små avledande manövrar – ”Åh, titta en häst”, ”Åh titta vad många maskrosor, ”Åh, nu är vi snaaart framme”. Jag försökte muta med kakor – tills jag upptäckte att storebror lagt vantarna på kakpaketet och helt sonika ätit upp merparten av det. Inte så bra i en värld där millimeter rättvisa råder. Till slut kom vi i alla fall fram och det blev en rätt OK eftermiddag till sist.
Lite bilder från vår utflykt:
