…om jag får säga det själv! Visserligen fick jag onda ögat och en dörr slängd i ansiktet när jag sa nej till E1s förfrågan om att sova hos en kompis. Det är hårda tider och dags att lära sig att det blir konsekvenser av visst beteende. MEN bortsett från det så fortsätter jag på SuperMom-spåret.
Känner mig som en kvinnlig mamma-variant av Per Morberg. Jag lagar mat, svetten rinner, det är köttigt, jag bankar och blodet sipprar. En unge på armen, två runt benen. Söver den minsta medan jag rör såsen med andra handen. Typ. Jag kryddar lite här, kryddar lite där. Höftar lite med det ena och det andra.
Skillnaden är möjligen att där han hämtar kraft från några rejäla munnar mustigt rödvin så fiskar jag fram en kall Pepsi Max 1,5 liters PETflaska ur kylen och halsar i mig slatten i farten. Årgång 2012, direkt från en pall på Ö&B. Lite i smyg, så inte ungarna ska komma och vilja smaka. The Slatt is mine….
Vad det ska bli när det är klart är en fortfarande något oklart. Men min tanke var köttfärsbiffar, lök, gräddsås och lite färskpotatis till kidsen. Men med min matlagning så vet man inte riktigt förrän efteråt. Ibland blir det bra och ibland blir det…..ingenting. Jo, en full soppåse och en hämtpizza.
