Smet ut för att springa en liten sväng nu på kvällskvisten… Bestämde mig för att bara springa 3 km men springa ”på” lite! Jag sprang som en iller längst vägen, svalde säkert 150 knott och mina små krumma ben lubbade på så snabbt de kunde.
Mentalt var jag Åsa ”Bolt” Andersson när jag kom hem. Enligt min Runkeeper var jag det inte. Jag tror jag är ett hopplöst fall. Du kan kalla mig Gloria.
Tack för idag, slut för idag!
Du är verkligen ingen Gloria Åsa 😉