Ja, det är en bra fråga! Det är f-n ALDRIG skönt att springa. Det är skönt efteråt, jag känner mig galet duktig men från det att jag tar första steget tills jag kollapsar på hallmattan är det INTE ett dugg ”skönt”. Jag höjer aldrig blicken när jag springer, njuter knappast av vyerna, den friska luften eller solen. Jag stirrar en meter framför mig och rabblar som ett mantra – ”snart hemma, snart hemma, snart hemma”…. Solen är snarare min värsta fiende när det gäller att springa… Den värmer mig, den grillar mig, svetten svider i mina ögon och luften bränner i lungorna. Tacka vet jag duggregn!
Eftersom matkoman hann ifatt mig igår och jag fastnade i soffan så kände jag ett milt tvång att komma ut idag istället. Andy har träning ikväll och då fick det bli ett förmiddagspass för mig. Det är egentligen mitt sämsta, jag är som piggast på kvällen när jag bunkrat med saker i magen hela dagen… Annars får jag energitorsk efter typ 200 meter. Men idag hade jag inget val och det gick OK. Nu är jag så där äckligt nöjd med mig själv och strax ska jag in till stan och luncha med några vänner.
Life is good! Jag är tomatröd och skiiittrött men det är det lätt värt!
