I natt tyckte lillgrodan att kl 03.34 pip var en bra tid att vakna på…. Det tyckte inte jag! Han var dessutom helt rabiat och totalt oresonlig. Inget dög – varken välling, skaka sängen, bära honom, buffa rumpa eller sjunga en triljard vaggvisor. Tillslut fick han en supp i ren desperation, det kan vara ytterligare någon tand som kan komma på väg upp….
Tålamod är verkligen något jag skulle vilja kunna köpa på burk! Jisses, mina reserver är snart tömda efter ett långt sommarlov och minsta motstånd få mig att vilja grina. Att vara vaken nattetid med otröstlig bebis räknas defintivt som motstånd.
Han vaknade i alla fall pigg och glad och nu är det rull rulle med storebror. Jag måste säga att jag har otroligt mycket hjälp av hans stora syskon. Särskilt med att roa honom i största allmänhet. Milo ÄLSKAR när Elliot busar med honom, han skrattar så han nästan kikna och rynkar ihop hela sitt lilla fejs… Det hade varit mycket jobbigare utan dem! 🙂 De stora kan bråka sinsemellan så man nästan blir galen men när det kommer till Milo så är de överens. De älskar sin lillebror och tycker han är sötast i världen…
Nog om detta. Idag är det måndag. Inga planer, inte en enda faktiskt. Tror det blir en hemmadag, barnen får utnyttja de sista dagarna på sommarlovet och passa på att lattja så mycket de orkar…
Kollar på arga snickarn och funderar på om jag ska ringa hit honom. Frågan är hur mycket skäll man orkar få i TV innan det brinner i huvudet. Men det lär ju vara värt det. En timmes förnedring mot ett nytt hus…
Nu börjar Biggest Looser, ett annat progam där en stunds förnedring leder till (förhoppningsvis) ett nytt hälsosammare liv!
Nu kaffe. Sen…får vi se…
