Tänkte ta en rask promenad med vagnen för att komma ut och få lite frisk luft. På med träningskläder, lillgrodan fick strumpor (för första gången sen i våras typ), jacka och liten mössa. Lagom när jag fått på mig skorna så började det ösregna. Vi avvaktar en stund tänkte jag… Väntade tio minuter sen fram med vagnen, på med regnskyddet och sen i med ungen. Nu regnade det om möjligt ännu mer. Skit i det tänkte jag vi kör ändå. Kom ca 150 meter för att sen upptäcka att någon varit och ”fixat” till grusvägen ut till oss. Fixat som i fyllt på med mer grus. Med tanke på att det regnat floder idag så var det inte så mycket grus. Mer lervälling. Lerig sörja så långt ögat når…
Här gav jag upp. Hämtade posten (så det var inte helt bortkastat) och gick hem igen. Nu skiner soljäveln men vad hjälper det när jag måste plöja en km i lervälling bara för att nå asfalt och sen ytterligaren en km för att komma hem? Jag är strandsatt i Åsby. Det var helt enkelt inte meningen att jag skulle lämna huset idag….
Så nu sitter jag här och tänker tröstäta glass så snart Milo somnar…. Men blir jag tjock så är det i alla fall inte mitt fel utan ”grusvägsfixarmannen” som gjorde en vallgrav av lera runt Åsby. 🙂
