Medan lillgrodan sov så vek jag två ton ren tvätt. Kanske världens tråkigaste hushållssyssla… Går bara att göra medan grodis sover annars hjälper (stjälper) han bara till på sitt lilla vis och då blir vi aldrig klara. När han väl vaknade så tänkte jag att han kunde sitta med vid köksbordet medan jag slog in julklappar. Inte så genomtänkt eftersom han även nu ville hjälpa till – förstås – genom att äta papper, kasta tejp, peta ut sina ögon med saxen osv. Blåste av den aktiviteten och tar den ikväll när han somnat…
Jag började också knacka lite på nästa krönika till Hemmaliv. Har lite skrivkramp men fick ihop lite att bygga vidare på i alla fall. Inte alltid helt lätt det där, det gäller att verkligen sätta sig ner och försöka. Det ser kanske inte ut att vara så mycket, några rader men skulle jag vänta på att en hel perfekt krönika plötsligt bara fanns där i huvudet så skulle jag få vänta resten av livet…
Nu har jag tänt en ny omgång med ljus och hämtat in lite mer ved så jag klarar mig resten av eftermiddagen och kvällen. Det blir ju så rackarns mörkt här ute trots all snö så det gäller att passa på medan det finns ett uns av dagsljus kvar….
Milo klättrar upp och ner i soffan. Upp i mitt knä, lindar sina små armar om min hals och lägger huvudet på mitt bröst. I tre sekunder. Sen ner igen. Sen upp igen. Sen ner igen. Sen upp igen. Sen ner…ja ni fattar. Härlig omväxling från hans nära-döden-klättringar på bord och byråar…
