Inhandlat pincett idag så nu finns det kanske hopp för detta enorma ögonbryn som breder ut sig i mitt ansikte. Har också hunnit med Willys, Bosse Bildoktor och haft fikabesök här på eftermiddagen. Trevligt värre. Känns som om man måste njuta varje vaken minut och sekund av den sista lediga tiden innan man ska in i ekorrhjulet igen. Det är verkligen med blandade känslor jag återvänder till jobbet. Kul att få umgås med trevliga arbetskamrater hela dagarna men märkligt att vara ifrån Milo. Vi är ju liksom ETT nu förtiden. Där Milo är är även jag. 99% av tiden. Jag kan sakna honom bara Andy vill ta med honom till Eskilstuna ett par timmar. UTAN mig liksom. Vad ska jag göra då? Samtidigt är det grymt skönt med egentid. Svårt att förklara det där…
Nåja, förr eller senare måste man ju ta verkligheten vid hornen igen och den 14 januari är det dags. Hur det än blir så blir det säkert bra. Till slut. Idag är första dagen i resten av ditt liv. Typ. Ingen idé att beklaga sig utan försök istället gör det bästa av det.
Mitt nya favoritmotto: Live Your Dash!
When someone dies we put their birth date, dash, the date of the day they died. That dash in the middle, represents what happened in between. It is the life part that really matters. So, everybody, while you can, live the dash.
Något att tänka på kanske!? Förvisso lättare sagt än gjort….
