Jag är ingen speciellt orolig person, jag brukar försöka hålla mig rimligt lugn och tänka att det mesta ordnar sig på något sätt… Det finns dock ett område som inte ens jag kan sluta oroa mig kring – det är såklart barnen! Alla som har barn vet vad jag menar… Just nu speciellt fokuserat på den lilla mysmuppen!
Hur länge ska man hålla på och peta på sitt barn för att kolla om de andas? Ofta när Milo sover kan jag inte låta bli att smyga fram och känna på hans bröstkorg om den rör sig…. Ibland petar jag lite försiktigt på honom för att få en reaktion, när han sen sprätter till kan jag andas ut och vara lugn ett tag!
Denna eviga oro, är det inte det ena så är det något annat… Små barn, små bekymmer brukar man väl säga och det ligger en hel del i det men små barn kan vara nog så oroande ibland! Stora barn, stora bekymmer bådar ju inte så gott inför framtiden!
Herrejösses, vad har man gett sig in på? Tre gånger dessutom!
