Andas in. Andas ut. Släpp ner axlarna. Phuuuuu, hemma igen efter en lång men härlig dag!
Vi har alltså gift oss. Många vuxenpoäng på det va? Ett hyfsat spontanbröllop…. Vi har pratat om det lite till och från men jag som avskyr bara att bestämma formen på en dörrknopp mår snudd på psykiskt dåligt av tanken på att planera ett helt bröllop. Mat, gäster, listor, kläder, smink, hår, bordsplacering osv… Hua. Avskyr dessutom att stå i centrum – kanske svårt att tro för vissa…hahaha…men så är det. Så när detta alternativ kom på tal, tror Andy såg någon reklamannons från Skansen, så nappade jag. Detta var typ för knappa tre veckor sen… Beställde hindersprövning förra måndagen. Handläggningstid upp till två veckor – hrmmm, ett liiiitet problem. Detta löste sig dock och i tisdags damp kuvertet från Skatteverket ner i brevlådan. Då återstod bara några små detaljer i form av kläder, skor och RING! Guldfynd trollade fram en ring från en butik i Sthlm som levererades torsdag em. Tror de tyckte vi var lite knäppa som hade så bråttom… Sen sprang jag som ett skållat troll Strängnäs runt för att hitta kläder och skor – på min lunchrast. Haha, det löste sig också och Andy fixade en ny skjorta och lite fräscha kläder till barnen. Pusselbitarna föll liksom på plats en efter en och vi konstaterade att det nog faktiskt var meningen att vi skulle gift oss trots allt…
Vaknade dessutom i morse till strålande sol och klarblå himmel – även vädergudarna var på vår sida. Stuvade in ungarna i bilen – de visste bara att vi skulle på utflykt men inte var eller varför – åkte till tåget. Upp till Stockholm, buss vidare till Skansen och sen var det stopp. Århundradets KÖ ringlade utanför Skansen… Vi var inte de enda som tyckte detta var en bra idé. Ungarna kämpade tålmodigt i kön, fortfarande ovetande, och efter en stund kom vi faktiskt in. Sen började nästa väntan… Vi var ju som sagt inte ensamma. Vi var tvungna att berätta för ungarna vad som var på gång eftersom det tjatades friskt om ”var är djuuuuren? Varför står vi här? Varför är alla finklädda? osv osv”! Fikade lite, köpte mig en liten brudbukett (ingen aning om vilken blomma men söt var den 🙂 ), fikade lite till, gick 700 varv runt någon liten pöl där vi blev attackerade av äckliga måsar och sen – tillslut – var det äntligen vår tur.
Milo knyckte en banan av ett vittne och for runt runt som en liten iller, Elliot lattjade med ringen, vigselförrättaren försökte hålla ett finstämt litet tal medan jag och Andy febrilt försökte koncentrera oss på vad hon sa samtidigt som vi försökte hålla ordning på Milo och se till att Elliot inte tappade bort asken.. Bara Elvira stod still och lyssnade uppmärksamt! Underbart. Väl klara så blev vi fotade lite snabbt av en fotograf på plats (”barnet har lite dreggel i hela ansiktet, ni kanske vill torka av honom innan jag fotar?”) Kan bli intressant. Jag hoppas hon är en fena på retuschering. Dregglet är dock mitt minsta problem. Lärde mig (tyvärr) ett par saker om mig själv idag. Mina pluskilon syns förbannat väl och gult hår är inte en attraktiv hårfärg. Inte alls. Note to my self: Åtgärda detta snarast. Kilona först. Men inte idag. Idag äter jag och är glad.
Nu äntligen var det dags för djuren. Vi kämpade oss runt åtminstone halva Skansen och tittade på hundra små stugor med grästak innan vi äntligen hittade vargarna (en trött varg som låg och sov på en klippa), björnarna (en björn som skymtades bakom ett träd), järv (som vi inte såg alls) och några slöa lodjur som låg och jamade i skuggan. Precis när vi började ge upp hoppet om själva djurlivet så kom vi till ÄLGARNA. Där hände det grejor, fast inte så mycket med just älgarna men där hittade vi två ekorrar. Det var liksom hela dagens stora behållning och det enda Elliot pratade om resten av dagen. Ekorrarna. Jippie liksom. Hela skogen är full av dem men vi behövde åka till Stockholm, köa bland tusentals personer och gifta oss för att få se två små halvtama korrar.
Bröllopsmiddag intogs i solskenet, en hamburgare de Lux med en halvljummen Pepsi Max till det. Classy! 😉 Men gott var det!
NU är vi äntligen hemma igen och det var rätt skönt att få sparka av sig pumpsen och glida ner i mysbyxorna kan jag säga. Romantiskt va? Finns viss risk för att bröllopsnatten spenderas på soffan med lite eget dreggel på kinden och högljudda snarkningar…. Wedding Åsby Style!
