Min Elliot. Han är högt och lågt, han orsakar fler grå hårstrån på en vecka än vad övriga syskon gör på en livstid. Han är högljudd, bångstyrig och har en hel del attityd. Samtidigt har han ett hjärta av guld, empati så det räcker och blir över, han är ett riktigt litet känselspröt och har en enormt rättspatos och vill alla väl. Han värnar om familjen och oroar sig ofta för hur vi mår och att allt ska vara rättvist. Lika mycket kärlek som han strösslar över resten av familjen lika mycket bråkar han med sin syster Elvira. Ologiskt, ja visst men så är det.
Lillebror Milo däremot det är Elliots lilla skyddsling. Han värnar och tar hand om sin lillebror som ingen annan. Visst blir det lite gruff även där i bland men i det stora hela så är de så gott som alltid sams. Elliot passar på Milo som om han vore gjord av glas. ”Nu springer han så där fort igen mamma, snart ramlar han och skrapar hela knäna”. Älskade, älskade unge. Med Milo kan Elliot vara sig själv, det är villkorslös kärlek och han behöver inte vara tuff eller upprätthålla någon slags fasad. Bara vara sig själv. Den bästa storebrorsan som finns! Den bästa Ellilotten någonsin.
