Sjukt imponerad av min modiga dotter som rakt upp och ner sätter sig på dessa stora vidunder till djur! 
Nu strax dags att åka till Eskilstuna för att bli utfordrade! Yummy!
Att sadla en frukt!
Det är inget jag bemästrar men det var tydligen något som ”alla föräldrar gör” enligt min dotter. OK, nu börjar det bli lite väl avancerat. Tur att det finns vänliga själar på plats som hör mitt nödrop och erbjuder denna hjälplösa morsa lite assistans. Att knyta fast sadeln lär knappast vara rätt eller speciellt säkert! Allt jag någonsin lärt mig om hästar har jag glömt för en sisådär 30 år sen!
Håret är flätat (det var viktigt), långkalsongerna på och kalaskläderna packade. Elvira ska mer eller mindre direkt från ridningen till bowlingkalas. Jag vill redan nu be om ursäkt ifall det är så att min dotter stinker häst. Tveksamt om vi hinner hem och duscha av henne emellan. Hahaha, det får gå ändå. Vi byter om i trappan till bowlingen om så krävs…
Själv har jag packat ner kameran och hoppat i långkalsongerna jag med. Förbereder mig för en kall men roligt stund utomhus!
Bärby – snart kommer vi!!
En perfekt utflykt! Eller??
Det kändes som en bra idé. Elvira hade en kompis som skulle följa med oss hem. Jag tänkte att jag skulle ta i från tårna och att vi skulle ha en mysig eftermiddag. Jag bestämde att vi skulle ta en härlig långpromenad från skolan och hem till Åsby, ca 2 km i solsken omgivna av hästhagar, fjärilar och blommor! Som grädde på moset skulle vi ha mysmellispicknick på vägen, dricka saft och äta smörgås i gröngräset! Detta var min plan. Mom of the Year liksom. Det som kändes som en bra idé.
I verkligheten var det nog en halvbra idé, det var varmt idag. Svettigt. Jobbigt för små korta ben att gå. Efter en liten promenad på typ 200 m så var det dags för fika. Mmmm, vad gott och mysigt det skulle bli. Eller nej. Vi satte oss på en bänk i skuggan och efter en mikrosekund fick myggen korn på oss. Ungarna skuttade runt i cirklar och skrek, fäktade vilt omkring sig och försökte febrilt jaga bort myggen. Utan framgång. Förstås. Vi rafsade ihop våra saker och fortsatte promenaden. I solen. I värmen. Vi gick och vi gick. ”Är vi framme snart?” ”Mamma, jag orkar inte gå mer”, ”Maaaaammmaaa, jag är trött”. Jag försökte med små avledande manövrar – ”Åh, titta en häst”, ”Åh titta vad många maskrosor, ”Åh, nu är vi snaaart framme”. Jag försökte muta med kakor – tills jag upptäckte att storebror lagt vantarna på kakpaketet och helt sonika ätit upp merparten av det. Inte så bra i en värld där millimeter rättvisa råder. Till slut kom vi i alla fall fram och det blev en rätt OK eftermiddag till sist.
Lite bilder från vår utflykt:
