Alltid. Oavsett.
I morse vallade jag iväg en liten ren till dagis! Det var maskerad och jag hittade årets sötaste små horn på Lindex. Små horn med röda bjällror, Milo fick bli Rudolf idag!
”Ja äj ett rådjur, ja kan äta gräs” – det var Milos slutsats av dagens utstyrsel!
En treårsdag går mot sitt slut och det gör jag med. Slut alltså, helt färdig efter en heldag av jobb och familjekalasfirande. Vi har öppnat ännu fler paket, ätit tacos och pannkakstårta. Jag är fortfarande så mätt att jag är vimmelkantig. Nu sover barnen och Andy är på träning. Själv har jag planat ut i soffan och slötittar på Blacklist.
När Jag nattade Milo frågade jag om han haft en bra födelsedag. HAHAHA, det skulle jag inte ha gjort. ”Nä, dåligt kalas, dåliga presenter, dålig tårta och dålig mat” … Jag tyckte han verkade väldigt nöjd hela kvällen, jag tror mest han deppade lite för att dagen var över liksom.
Älskade unge, tur att vi firar honom lite till på söndag! ♥
Pannkakstårta in progress! Mästerkockarna filosoferar….
Idag är ingen vanlig dag! Idag för tre år sen föddes vårt älskade lilla Milorakel! Han tog tid på sig och jag gick nästan två veckor över tiden innan han äntligen gjorde en antydan till att vilja komma ut. Tyvärr blev det inte så mycket mer än en antydan och det slutade med ett ur-akut snitt. Ganska dramatiskt där och då men det gick bra och han gjorde åtminstone entré på ett storstilat sätt som ingen av oss inblandade någonsin kommer att glömma!
Han är verkligen vårt lilla Milorakel. Jag var ju tämligen gammal när vi bestämde oss för att försöka få till en bebis och Andy har ju opererats för testikelcancer så oddsen för att han ens skulle bli till kändes rätt låga. Men, till blev han och snabbt gick det också.
Älskade lilla unge, nästan alltid glad! Klok som en liten uggla och (lagom) busig. Helt perfekt och han (och hans syskon) är navet i vår familj. Jag är en hönsmamma av rang och vill helst ha honom nära större delen av all vaken tid. Eller förresten, sovande tid också. Tidiga mornar blir lite mysigare av att vakna av en liten klapp på kinden och ett leende, ”maammma, maaamma, vi gå upp nu”
Så idag firar vi Milo hela dagen lång!
Grattis!
Oktober 2011 – Nyfödd, stor men liten!
Oktober 2012 – 1 år
Oktober 2013 – 2 år
23 oktober 2014 – Mille fyller 3 år!
Vi startade dagen genom att väcka Milo med sång, paket och frukost på sängen! Nu jobb och dagis, framåt kvällen blir det födelsedagstacos och pannkakstårta – allt enligt önskemål från det lilla födelsedagsbarnet!
Bättre dag idag! På jobbet ingen skillnad men i övrig har dagen bjudit på en del roligheter! Sommarfika på Milos dagis, jag packade fikakorgen och tog med mig mormor dit för att fika lite med Milo. Vi hade fantastisk tur med vädret, det klarnade upp och blev riktigt soligt efter lunch. Dukade upp filt och tittade på Milo när han slaktade ett paket kakor. Ungen är ostoppbar när han väl drar igång. Undra vem/vilka han brås på? Tillslut fick jag, med milt våld, avlägsna paketet och gömma det! 🙂
Här går han loss på en bulle när kakorna ransonerats. Efter fikat så fick Milo lattja med mormor och jag åkte tillbaka till jobbet. Jag hann dock kolla posten först och där låg minsann en avi – paket fanns att hämta! Det var mitt strykjärn! Jag har packat upp det men inte hunnit prova, det får bli en uppgift för helgen! Hem och lämna paketet efter jobbet, byta om och sen iväg och springa! Blev en sväng på 4,4 km, riktigt varmt och skönt i solen så här på kvällskvisten! Nu är det knappt en vecka till vårruset och jag tror jag överlever 5 km – om nu ingen knuffar omkull mig!
Imorgon fredag. Om tid finns så blir det lite lunchträning och sen hem och njuta av helgen!
Karriär in progress…. 🙂
Dagen är snart slut. Jag likaså. Jobbat hela dagen, tokstressat hem. Lagat mat åt familjen och sen lite tårta för att fira Milo. So far so good. Sen när klockan närmade sig sju så kom storbarn nr 1 på att han visst hade matteläxa. Mycket matteläxa. Som så klart ska vara inlämnad imorgon. Bara att sätta sig och börja traggla. Jag kan inte rå för det men det är så SATANS tråkigt med läxor att jag dör stora tråkdöden. Jag tycker väl inte att matte är superskoj men det kan jag ju inte gärna upplysa Elliot om – typ ”skit i det här, det finns en miniräknare. Använd den istället!”. Jag måste dessutom sitta bredvid hela tiden annars har snart fokus glidit iväg till något helt annat än subtraktion och addition. Helst vill jag ju bara dra täcket över huvudet och zappa runt på facebook. #uselmorsa Herregud, efter drygt en timme så var vi äntligen klara. Tack gode gud för det.
Milo firade vi med lite sång och tårta som Andy bakat! 🙂 Milo verkade glad och nöjd och åt tills det började spruta tårta ur öronen på honom… Nu är storbarn och lillbarn nerbäddade och jag är beredd att göra dem sällskap. Borde ha cyklat minst 30 minuter ikväll men jag struntar i det. Jag är trött, trött, trött, tårtmätt, PMS:ig och vill bara sova.
Nu borsta tänderna. Sen läggdags.
…för idag är det Milos födelsedag! Idag för två år sen föddes den största lilla bebis jag någonsin skådat. Ska man vara petnoga så befann han sig just precis nu – för två år sen – fortfarande i min mage där han gjorde sitt yttersta för att spränga den och bredda mitt höftmått med typ 6 dm…. Jag hade vid det här laget vankat några kilometer i korridorerna, fått en tablett att sova på och när jag sen vaknade morgonen den 23 oktober 2011 så tyckte personalen att det var en god idé att sätta igång förlossningen med hjälp av lite raketdroppar rakt in i armen! Sagt och gjort. Värkarna drog i gång från 0-100 på 10 minuter och jag var övertygad om att ”nu dör jag”. Drog i mig lustgas som om mitt liv hängde på det – vilket det på sätt och vis gjorde – det här var ju min tredje förlossning men jag hade aldrig varit med om sån vidrig smärta som när Heffaklumpen försöke borra sig ut. För att göra en lång historia kort – han kom naturligtvis inte ut. Han var ju stor som en pick-up. Akut kejsarsnitt och strax efter 13.00 plockade de ut Heffaklumpen, nästan 4 800 gram och 57 cm lång. Som sagt, en liten pick-up.
Lillebror, Lillgrodan, Milomuppen, Mysmupp, Mille, Millekille, Sötstruten, Gosegroda. Gullrumpa. Kärt barn har många namn. 🙂 Grattis på födelsedagen! Vi startade med lite ballonger och paket. Ikväll följer vi upp med tårta och sång!
Här kan du få fler detaljer, som du med största sannolikhet inte vill veta…. 😉
Medan lillgrodan sov så vek jag två ton ren tvätt. Kanske världens tråkigaste hushållssyssla… Går bara att göra medan grodis sover annars hjälper (stjälper) han bara till på sitt lilla vis och då blir vi aldrig klara. När han väl vaknade så tänkte jag att han kunde sitta med vid köksbordet medan jag slog in julklappar. Inte så genomtänkt eftersom han även nu ville hjälpa till – förstås – genom att äta papper, kasta tejp, peta ut sina ögon med saxen osv. Blåste av den aktiviteten och tar den ikväll när han somnat…
Jag började också knacka lite på nästa krönika till Hemmaliv. Har lite skrivkramp men fick ihop lite att bygga vidare på i alla fall. Inte alltid helt lätt det där, det gäller att verkligen sätta sig ner och försöka. Det ser kanske inte ut att vara så mycket, några rader men skulle jag vänta på att en hel perfekt krönika plötsligt bara fanns där i huvudet så skulle jag få vänta resten av livet…
Nu har jag tänt en ny omgång med ljus och hämtat in lite mer ved så jag klarar mig resten av eftermiddagen och kvällen. Det blir ju så rackarns mörkt här ute trots all snö så det gäller att passa på medan det finns ett uns av dagsljus kvar….
Milo klättrar upp och ner i soffan. Upp i mitt knä, lindar sina små armar om min hals och lägger huvudet på mitt bröst. I tre sekunder. Sen ner igen. Sen upp igen. Sen ner igen. Sen upp igen. Sen ner…ja ni fattar. Härlig omväxling från hans nära-döden-klättringar på bord och byråar…
Torsdagslunchen inställd till förmån för vinterdäck! Ibland måste nytta gå före nöje…. Snön yr ute och Milo stog i sin spjälsäng i morse och tittade ut och pekade med sitt knubbiga lilla pekfinger ”titta, titta” – sötnos! Det är ju första gången han ser snö, förra året var han ju en liten bebisklump som knappt såg längre än vad hans lilla näsa räckte!
Lite trist att inte få äta lunch med tjejerna men så är det. Känns ganska angeläget att få på däcken, har man hela bilen full med ungar så vill man ju åtminstone göra vad man kan för att åka säkert. En olycka händer alltför lätt…
Idag ska jag försöka bryta mig in på vinden och ta ner adventsljusstakarna också. I år kör vi på temat ”more is more” när det gäller julpynt. Jag går ut hårt tidigt och sen åker allt bort direkt efter jul. Barnen kommer ju imorgon och då tänkte jag att de skulle mötas av ett adventspyntat hus!
Jag ska också klämma in ett frisörbesök efter lunch. Tjopp, tjopp så åker håret av… Eller kanske inte av men det ska toppas rejält i alla fall… Dagens träning ställdes in, barnvakten fick dispens och slapp sätta sig i bilen och halka hit i snön. Får se om jag kan ta mig dit en sväng imorgon em eller på lördag fm. Det är ett evigt pusslande!!
Nu dusch. Sen däckbyte.
Milos utsikt från spjälsängen i morse:
Nu gör vi kväll i Åsby. En heldag på Tuna Park följt av Coop och Jysk. Konstigt att det går åt pengar fast man ”inte köper någonting”.. Långkalsonger till E:na, lite strumpor, en tröja och raggsockor – vips så var plånboken tom! Elliot fick ett par skridskor också, 149 kr (kampanj) på Stadium. Det blir perfekt till vintern och duger gott åt honom att glida runt med… Hrmmm, några saker blev det visst ser jag nu!
När vi kom hem sken solen och jag hade en tillfällig energitopp som jag snabbt bestämde mig för att utnyttja innan den drog vidare. Jag åkte faktiskt in till Balanze för att ge mig i kast med löpbandet där. Jag var lite orolig för att jag skulle få börja om på noll konditionsmässigt efter mina veckor i sjukstugan. Det gick ganska bra trots allt, jag överlevde i alla fall 5 kilometer… 🙂 När jag kom hem så klippte jag gräsmattan också, i bara farten liksom. Nu ska vi äta lite av gårdagens rester, väntar på att Milo ska somna så vi kan moffla upp oss i soffan och äta middagen framför TV:n. Söndagsmys!
Milo fick ta ett lite provisoriskt bad idag! 🙂 Vi orkade inte fylla upp vatten i badkaret, hehe… Han var helnöjd i alla fall.
