Alltså, ärligt talat… Det här med brösten efter unge nr tre är ju en historia för sig. Jag har inga problem med att brösten blir mindre och mindre men det är inte kul att behöva fiska upp de små men ack så lååånga stackarna nere vid naveln…
När jag var yngre så brukade man prata om ”penntricket” – dvs klämma in en penna mellan bröst och ”kropp” och se om den satt kvar. Satt pennan kvar då hade man per definition hängbröst. När man var ung så var det där ju inget problem… Nu för tiden kan jag få en lyktstolpe att hänga kvar lätt som en plätt.
Vad göra? Att operera brösten känns meningslöst. Som att kasta pärlor åt svin typ. Varför skaffa schyssta tuttar när resten är renoveringsobjekt? Som att sätta in nytt kök i fallfärdigt torp. Meningslöst. I och för sig kanske en D-kupa gör att ingen lägger märket till något annat än just brösten? Nödlösning. Jag lär nog helt enkelt få förlika mig med tanken på lyktstolpen…
Bilder lånade från http://karincasimirlindholm.blogspot.se/