Worst mum ever. Nu har jag slutat ens försöka säga till mina terrorister när de bråkar. Idag övergick jag till att fota eländet istället. Japp, sämsta mamman någonsin. Men jag ORKAR inte tjata på dem all vaken tid att de ska vara snälla och sluta bråka. Nu är det istället ”jaja, slåss ni men kom inte till mig och grina sen när det gör ont!”
Här får E1 däng med E2s hårborste! I nio av tio fall är det ombytta roller, då får E2 agera ofrivillig försökskanin när E1 ska visa lite nya grepp och kung-fu-kast. Kast med liten syster. Inte särskilt uppskattat. Alls. Av någon förutom E1.
Så här har i princip hela morgonen sett ut. Det började redan INNAN vi gick ur sängen… Härligt, verkligen. Jag hade precis börjat oroa mig för min egen mentala hälsa (det gör jag förvisso varje dag) när plötsligt ett mirakel inträffar. En riddare i skinande rustning dyker upp på gårdsplanen och räddar mig från total kollaps.
Riddare var förvisso två äpplen hög, iklädd luvjacka, jeans och cykelhjälm. Men ändå. Riddare kommer i olika skepnad. ”Kom så cyklar vi” sa riddaren och plötsligt var de arga syskonen som bortblåsta och istället skuttade två glada barn upp på varsin cykel och hojade iväg tillsammans med Riddare Isac. L O V E L Y! Ibland är det extra härligt att bo på landet. Hagar, grusväg, gräs och åkrar – bara att ge sig rakt ut och leka.
Semesterdag nummer nio kommer ägnas åt lite tvätt och packning. Hemmafix helt enkelt…. Kanske lite tid i solstolen medan det fortfarande finns någon sol framme! ♥
