Än så länge inga solklara napp på vår fina soffa… Antingen är den alldeles för stor eller för liten – märkligt det där! 🙂 Jag har kollat på familjen Annorlunda ikväll och tror lätt att hela familjen från Karlstad skulle kunna få plats i vår soffa när de har sitt ”familjäääämyyyys”. Jag är alltid i chock efter dessa program och inser att jag är en usel mamma med stort behov av egentid. Jag skulle gå under i dessa storfamiljer där man inte får vara för sig själv ens i 15 sekunder per dag.
De MÅSTE ju göra saker ”bara för att” inför kameran?! – Eller? Det där med att baka ihop med 8 ungar mellan 2 och 6 år skulle fullkomligt knäcka mig. En unge kör ner tungan direkt i bunken, en rullar i mjölet på bordet, två sitter under bordet och slickar på elvispen medan övriga kastar strössel och slåss om sista dropparna kaksmet… Det är sjukt imponerande att klara av ett sånt projekt med vettet i behåll! Att gå till jobbet varje morgon är ju rena semestern i jämförelse med att klara dagen begravd i pärlplattor och bajsblöjor.
Hålet i taket har blivit lite större och vi bor på en byggarbetsplats, borde kanske vara glad att ingen köpt soffan än för nu har vi i alla fall något att sitta på tills vidare.
Nu ska i alla fall den här katastrofmorsan med en förkärlek för egentid rulla in i sängen och sova en stund tills väckarklockan eller Milo väcker mig. Jag sätter mina pengar på Milo…
