Alltid. Oavsett.
Det blev en sen avrapportering idag! Så kan det gå när dagarna springer ifrån en….
För min del så har det gått ganska bra, Andy däremot fick sota för en rejäl partyhelg med många öl… HEHEHE! 
Just nu har vi alltså tappat exakt lika mycket vikt på de här veckorna. Misstänker dock att Andy rusar ifrån mig till nästa veckan OM han nu bara tänker sig för lite… Jag älskar ju godsaker och ser fram emot påsken och stora välfyllda påskägg! Förödande men ack så gott!
Nu lite TV. Sen sova.
Måndagar är vår nya vägningsdag! Min vikt gick ju bra – tills i fredagskväll – sen gick det utför/uppför igen. Andys vikt gick bra hela veckan trots fuskhelg! 🙂 Nu kör vi en rimligt strikt vecka och hoppas på fortsatt neråt! Två träningstillfällen för min del blev det den här veckan, OK men inte toppen. Tre träningstillfällen per vecka känns inte orimligt och det är mitt mål!
Viktmässigt så är delmål ett för mig 68 kg och delmål två 66 kg. Målvikt 65 kilo. Andys delmål ett blir 104 kg följt av delmål två som är 99,9 kg. Målvikt får han klura på själv till nästa vecka!
Resten av måndagen går ut på möte, möte, lunch, jobb, barn och löpträning i regnet.
Min vikt är som ett bungy hopp! Det går upp och ner, upp och ner och nu lite upp igen…… Förvisso förväntat då jag, peppar peppar, känner mig riktigt frisk nu och i och med detta så har ju aptiten återvänt med buller och bång! Men, som sagt, hellre frisk än tunn och sjuk!
Tränade i onsdags och ska träna idag, måste försöka väcka lite liv i mina stackars mikroskopiska förtvinade icke-muskler!
FREEEEEEEEEEDAG! Bara en sån sak……
Ingen fredag utan veckans vikt… Den här veckan har jag knappt närmat mig gymmet och jag ligger fortfarande hemma med en skvätt feber och hostan from hell! Att vara sjuk påverkar ju hungern och det har kanske gett ett visst genomslag på vågen. Men man ska ju glädjas här och nu så det gör jag!
Veckans Vikt!
Bra start på denna fredag som dessutom är Alla Hjärtans Dag! 1,3 kg minus sen förra veckan, det är jag jättenöjd med! Kanske en liten extra skjuts pga av sjukdom men man ska ju försöka hitta något positivt med det mesta och när det gäller hosthelvetet så är det alltså viktnedgång. Får antagligen sota för det nästa vecka men det är en annan veckans huvudbry.
Så, här kommer en snorig puss och en kram direkt till dig från Åsby!
Tassade upp i morse och smet in i sovrummet och tittade på färgen – ser fortfarande fint ut! Jag åker hem på lunchen en sväng för att få en glimt av dagsljus. Hehe, nojjig? Jag?
Något annat. Jag vägde mig även i morse. De av er som följt mig ett tag vet ju att jag körde LCHF ganska seriöst under ca ett års tid och tappade 12-13 kg på kuppen. Det här var under 2012 när jag var föräldraledig, motivationen var på topp och kosten följdes upp med en hel del vardagsaktivitetet i form av promenader osv. I januari 2013 började jag jobba igen, motivationen dog och dagarna tillbringades på en kontorsstol. Kilona smög sig på igen…sakta men säkert. Under 2013 gick jag nog upp ca 6-7 kg igen och nu måste jag försöka ta mig samman och göra mig av med dem igen. Det här har jag yrat om egentligen ända sen jag märkte att vågen började plussa dvs under ett års tid. Jag vet inte hur många omstarter/nystarter jag har gett mig på men helt utan resultat. Det går ett par dagar men sen händer något och karaktären ger upp vid minsta motstånd. Ett par chips blir raskt en hel påse, en ruta marabou mjölkchoklad blir plötsligt 12 rutor och några pommes förvandlas till en Big Mac & Co med milkshake och en paj till efterrätt. Jag älskar att äta. Jag ÄLSKAR god mat, godis, chips och fikabröd. Jag älskar att småäta, att ta en smörgås sent på kvällen framför TV:n. Jag önskar så att jag kunde göra allt det här utan konsekvenser. Men det kan jag inte. Oavsett om jag tränar, vilket jag varit ganska duktig med sista halvåret så smyger kilona sig på. Jag måste tänka mig för. Hela tiden.
Kanske borde jag kapitulera och nöja mig? Jag är inte tjock nu. Jag har inga krämpor direkt relaterade till mina kilon utan det handlar enbart om att trivas med sig själv. MEN. Jag vill inte att det varje morgon ska behöva vara en kamp att komma i byxorna. Jag vill inte behöva packa undan de där Pleasejeansen jag unnade mig vid 67 kg för 1,5 år sen. Jag vill komma i dem igen. Jag vill inte känna att mysbyxor är det enda plagg som faktiskt sitter bekvämt. Jag vill inte. Punkt.
Jag vill träna. Jag vill tappa 5 kg och jag vill må bra. Det borde väl inte vara orimligt? Jag tränar redan. Jag mår ganska bra och nu har jag påbörjat (igen) kampen mot mina 5 ovälkomna snyltkilon. Fem kilon låter inte mycket. Det är inte mycket om du väger 100 kg men för mig är det riktigt besvärliga ”sista” kilon som jag vet att jag måste kämpa riktigt hårt för. Jag kommer att vid speciella tillfällen tillåta mig att tänja på gränserna. Det innebär inte några chips på fredag och lördag. Utan snarare att jag äter det som serveras om jag blir bortbjuden, går jag på fest så anpassar jag mig. Jag tar inte med egen matlåda. Jag tror det är viktigt att man ibland faktiskt tillåter sig att göra avsteg. Har man den mentala inställningen att ”idag är det här OK” så slipper man det dåliga samvetet. Det dåliga samvetet är en otrevlig kompis man helst vill slippa. ”Åh vad dåligt, varför åt jag den där semlan? Typiskt. Nu kan jag lika gärna äta godis ikväll för dagen är ändå förstörd”
From med idag så återinför jag fredagsvikten. Varje fredag ställer jag mig på vågen och sen redovisar jag det här. Min motsvarighet till viktväktarnas invägning…. Så här kommer det. Veckans Vikt.
Framöver kommer jag inte längre rapportera vikt per vecka. Jag är rimligt i mål och ska försöka fokusera på motionen framöver och inte bara snöa in på vikten. Nu blir utmaningen att behålla vikten och inte fullt fokus på att tappa mer. Jag kommer, såklart, att fortsätta väga mig men ska försöka köra vägning varannan eller var tredje vecka.
Veckans motion har inkluderat följande:
Nedan ser ni hela resan från starten till dagens datum. Det har tagit tid, det har inte alltid varit lätt och det har krävts en hel del uppoffringar MEN det har varit så värt det. Det har varit LCHF a la Åsa. Inte superstrikt men nog så effektivt!
24 veckor och 12 kg! Ingen quickfix direkt men om det ramlar av sakta så kommer det förhoppningsvis sakta tillbaka också 🙂 Tillräckligt sakta för att man ska hinna märka det och göra något åt det!
Nu frukost. Sen vagnpromenad i solen med Cissi och Hugge